Idag var det dags för avresa. Uppstigning 9:30. Bil till knutpunkten. Färja till Helsingör.
Tåg till Kastrup. Incheckning. Korvätande (varför får man alltid korv, bröd och senap/ketchup separat på en tallrik i danmark?). Flyg till Berlin. Tittade ner på skumbadsliknande molnformationer. Framme. Öl och fotbollar överallt. Patrick drack öl, Frida drack Fanta. Bussresa. Liten minibuss som visar kabarén ”ani mru mru” (ung. ”inte ett knyst”) på hög volym. Lyckas sova ändå. Vaknar precis innan polska gränsen. Passkontroll av tysk som försöker prata polska.
Framme i Szczecin, lätt jetlaggade av att ha varit i fyra länder under några få timmar.
Hemma hittade vi en nybäddad säng, lite mat och en flaska vodka som Patricks kusin Maja varit snäll och förberett åt oss. Vi tog oss varsin vodka, och gick sedan ut för att äta. Vi gick til café Praha, åt timjankyckling.
Sen gick vi till Hormon, vårt stammisställe från förra året. Under första ölen observerade vi två killar som verkade vara där ensamma. Efter ett tag började de prata med varandra. Märkligt nog lät det som att de pratade svenska, eller eventuellt danska. Vi tjulyssnade vidare. Nu hade de övergått till engelska. Kan det vara en svensk och en dansk? Fast den ena killen ser rätt polsk ut. Hrm.
Till slut kan vi inte hålla oss, och Patrick går fram och frågar dem var de är ifrån. Det visar sig att det är en norrman och en polack som bor i göteborg. Vi blir inbjudna att slå oss ner, och accepterade glatt. Norrmannen (som verkade heta ”Fruda”, vilket ledde till en hel del förvirring när Frida utbytte presentationer…) var från Bergen och jobbade på en fiskebåt. Han hade lånat en motörhead-tröja av en kompis och var sliten efter en hård veckas festande. Vi blev även entusiastiskt uppmanade att besöka Norge, och helst Tromsö. Den andre, mer sociale killen hette ”Pablo” (fast Paweł egentligen) och jobbade som dansinstruktör i Göteborg. Han berättade roliga historier, bl.a. om hur den polska tullen automatiskt misstänker en för knarksmuggling om man har rastafrisyr.
Framåt småtimmarna konstaterade Fruda att han fått nog och gick hem, medan Pablo ivrigt sms:ade med sin nyfunna kärlek i London. Klockan blev fyra, och det var dags att gå hem även för oss.
